Hur har din väg till järnvägsjobbet sett ut, Ross?

Det har varit en lång väg. Jag började mitt yrkesliv som undersköterska, då som kvinna. Jag föddes nämligen med ett kön jag redan som sexåring kände inte passade den jag var. Det har varit en lång resa det också men nu är jag i processen att byta kön från kvinna till man. Under min tid som undersköterska drömde jag om att få svetsa, , säger Ross, bantekniker och besiktningsman Strukton Rail.

Efter närmare 17 år inom vården blev jag svetsare men blev friställd då världen hamnade i ekonomisk kris. Då såg jag en liten annons där det söktes personal till Banverket. Jag tog en chansning då jag inte visste något om järnvägen sedan innan men utbildades till bantekniker och fick tidigt upp ögonen för besiktning. Jag kände i hjärtat att det var vad jag ville arbeta med. På Strukton hamnade jag efter att jag blev uppringd av en gammal kollega som börjat jobba på Strukton, han ville att jag skulle komma på intervju. Efter det blev det Strukton och jag kan inte nog understryka vilket underbart stöd jag haft här under min process med könsbyte.

Vad gör du som bantekniker?

Just nu gör jag inte så mycket bantekniskt arbete men när jag har beredskap gör jag mycket sådant. Man röjer mycket sly, tar reda på ogräs, sätter i skruvar, bultar och slipar lite överallt. Vi arbetar med underhåll av järnvägen och alla i vår grupp är bantekniker i botten. Det är grunden för att komma in på bansidan, att vara just bantekniker.

Hur kan en typisk arbetsdag se ut?

Jag börjar med att ladda ned alla besiktningsfiler jag ska ha till min handdator. Sedan sticker jag ut i spåret. Man får ju inte gå ut utan att ha ett skydd så det tar man ut först. Rätt klädd med rätt förutsättningar och rätt väder är vad som behövs. Är det inte det så är det ingen idé att gå ut.

Sedan är det bara att gå ut och besikta. Man klämmer och känner, nästan som en slamkrypare ibland. Man kryper på alla fyra och letar efter fel. Vi arbetar nattetid när det går minst tåg men ibland händer det att vi får stänga av trafiken beroende på hur allvarligt felet kan vara. Om det är något riktigt allvarligt som hänt, till exempel en korsningsspets som gått av så är det avstängt spår som gäller direkt.

Fastnade du direkt när du började inom järnvägen?

Det gjorde jag! Det är rått men hjärtligt där ute och alla ställer alltid upp för varandra. Det finns inget skitsnack bakom ryggen på någon utan det är lite som när man var liten och lekte musketör: ”En för alla och alla för en”.

Jag var lite nervös när jag var ny, man trodde kanske att det skulle vara väldigt hårt arbetsklimat. Men när man visade att man kunde saker och att man lärde sig på jobbet så passade man in i gänget oavsett om man var ny. Man blir ett tajt gäng med tiden.

Hur ser du på framtiden?

Jag vill sikta in mig mer på ibruktagande och bli bättre på det. Det är så sällan man gör det men det är väldigt roligt för man får verkligen grotta ned sig i just den delen när man byter ut ett helt spår. Man får lusläsa varenda detalj i spåret och se till att allt verkligen ligger som det ska. Det är väldigt nördigt men väldigt intressant tycker jag.

Vad skulle du säga till den som funderar på att söka till Strukton?

Att inte vara rädd för att söka för det är väldigt kul. Har man en gång kommit in här så vill man inte härifrån. Så länge man inte har några problem med att bli lite skitig på arbetet så är det väldigt roligt. Det viktigaste man måste ta med sig är säkerhetstänket och att verkligen ha respekt för att det är en farlig arbetsplats i grunden ifall man inte följer de regler som finns utsatta.